klumpen kommer varje gång innan jag går o lägger mig. vill ba gråta ut o springa fram till hen o säga va jag tycker. de skär i hjärtat. jag har aldrig mått såhär dåligt. jag kan inte prata me någon, ingen skulle förstå mig. allt känns meningslöst, varför ska livet va såhär? jag vet ingenting längre, känner mig så jävla vilsen.. klarar inte av dehär längre. va ska man göra när hoppet tagit slut? hur ska man veta vilken väg man ska ta sig ut? i need a hug.. no no no.. i need your hug..